Welcome home.

Så i förrgår skrev jag om hur jag längtade efter att babyn skulle sparka. När jag skulle gå & lägga mig så la jag handen på magen & kände det! Sedan på morgonen efteråt var hon helt vild & sparkade (eller vad hon nu gjorde) hela morgonen det var hur mysigt som helst! Seriöst, jag tror hon kommer bli helt galen för hon rullar runt/rör sig som en galning där inne. Jag blir så himla taggad på förlossningen... alltså inte smärtan, mest bara att få hålla i henne...

Så.. Viktor åkte hem idag & jag känner mig helt förkrossad! (Därav den kåta bilden.) Hela graviditeten kan göra att man överdriver saker sjukligt mycket. Om jag inte hade varit gravid hade jag kanske tänkt att det hade varit skönt att få lite tid för mig själv. Men nu känner man sig helt övergiven samtidigt som det känns som jag kvävs i den här fyrkantiga lägenheten. Vill allvarligt talat bara spränga den i bitar & slita ut handtagen för att de är så jäkla skadade.
Jag längtar tills Viktor kommer tillbaka så jag bara kan kasta mig runt honom & inte släppa honom! Jag är väl sådär löjligt kär & jag tror verkligen att vi kommer hålla tills livet rusat ur oss. Vi kommer dela samma grav, det är så jag känner i alla fall. Saknar redan ihjäl mig men han har inte vart borta så himla länge. Well, well. Nu ska jag titta mer på Top Model & försöka somna.