Det finns alltid något att skylla på, för mycket hormoner. Jag är gravid annars hade jag väl haft en dålig dag ?
Det är inte så lätt att tro på vad ni säger när ni inte uppfyller det.
Kan man inte bara lägga av med att säga saker som man ändå inte menar/uppfyller eller gör ?
Jag tycker bara det är lite tröttsamt, jag hade säkert orkat mer om jag inte vart gravid. Kanske inte brytt mig lika mycket.
Men nu är läget såhär & då blir jag trött.
Det är då du blir min tillflykt, Gud.
Tack för att du är den stadiga klippa jag kan lägga mig ner på & veta att du aldrig rubbas.
We were meant to live for so much more
Have we lost ourselves?
Somewhere we live inside
måndag 31 januari 2011
onsdag 26 januari 2011
I want a ticket to anywhere, maybe we make a deal ?
Ja. Problem.
Visst har vi dem allihopa ? Det är något som binder ihop varenda människa som vandrar på denna planet. Alla har problem & det finns inte något sätt att fly ifrån dom. Hur mycket jag än tror på Gud, eller hur kristen man än påstår sig vara så är det inte alltid så mycket lättare.
Just nu är jag skittrött på allt. (Som ni vet, när man säger allt menar man bara en del.)
Jag är så himla trött på att alltid höra att det är jag som ska ändra mig, anpassa mig för att få ett förhållande att fungera. Då menar jag inte bara mellan mig & Viktor utan även med andra.
Är Sjöholms släktet så himla dömt att konstant vara hemska & alltid behöva ändra sig ?
Stackars Luna, kommer jag med bli sådan ? Försöka ändra henne ? Anus.
Vet ni, jag har kanske inte alltid lust till att vara den bättre. Varför ska jag alltid ha fel ? Jag kanske också vill vara envis & ha rätt någon gång. [Du läser ändå inte min blogg, whatever.]
Jag är trött på att känna mig ensam. Kunde lika gärna ha köpt en låda & parkerat den utanför universitetet & bott i den eftersom jag egentligen inte behöver mer plats. Jag får väl plats i en låda ? Kanske en ganska stor, men ändå. Dagarna det regnar så får jag väl bara fälla upp ett paraply.
Trött på att vara här i Växjö, allvarligt talat jag hatar det här stället. Åsa är fan det enda som är kul här. Det är tom roligt att plugga ihop med henne! Vi skrev våra rapporter ihop & hängde en hel dag. Rapport skrivandet var ju i sin del skittråkigt men bara umgänget var najs.
Nu märker jag själv att jag blir för positiv & får skärpa mig eftersom jag är sur, ledsen, förbannad & känner mig allmänt övergiven.
Hormoner eller inte, jag känner mig avundsjuk & inte älskad direkt.
Fuck off!
Visst har vi dem allihopa ? Det är något som binder ihop varenda människa som vandrar på denna planet. Alla har problem & det finns inte något sätt att fly ifrån dom. Hur mycket jag än tror på Gud, eller hur kristen man än påstår sig vara så är det inte alltid så mycket lättare.
Just nu är jag skittrött på allt. (Som ni vet, när man säger allt menar man bara en del.)
Jag är så himla trött på att alltid höra att det är jag som ska ändra mig, anpassa mig för att få ett förhållande att fungera. Då menar jag inte bara mellan mig & Viktor utan även med andra.
Är Sjöholms släktet så himla dömt att konstant vara hemska & alltid behöva ändra sig ?
Stackars Luna, kommer jag med bli sådan ? Försöka ändra henne ? Anus.
Vet ni, jag har kanske inte alltid lust till att vara den bättre. Varför ska jag alltid ha fel ? Jag kanske också vill vara envis & ha rätt någon gång. [Du läser ändå inte min blogg, whatever.]
Jag är trött på att känna mig ensam. Kunde lika gärna ha köpt en låda & parkerat den utanför universitetet & bott i den eftersom jag egentligen inte behöver mer plats. Jag får väl plats i en låda ? Kanske en ganska stor, men ändå. Dagarna det regnar så får jag väl bara fälla upp ett paraply.
Trött på att vara här i Växjö, allvarligt talat jag hatar det här stället. Åsa är fan det enda som är kul här. Det är tom roligt att plugga ihop med henne! Vi skrev våra rapporter ihop & hängde en hel dag. Rapport skrivandet var ju i sin del skittråkigt men bara umgänget var najs.
Nu märker jag själv att jag blir för positiv & får skärpa mig eftersom jag är sur, ledsen, förbannad & känner mig allmänt övergiven.
Hormoner eller inte, jag känner mig avundsjuk & inte älskad direkt.
Fuck off!
lördag 22 januari 2011
You gotta make a decision, leave tonight or live and die this way.

Man säger ju att man ska bli bättre på att skriva/blogga men man blir ju aldrig bättre. Inte jag i alla fall. Nu är det första gången jag skriver på nån vecka eller så. Lider av förkylning, halsont & ögoninflammation.
Läste igenom min dagbok igår & insåg att jag varit allt jag avskyr. Kanske att jag avskyr & hatar det eftersom jag själv varit så svag. För jag kan inte se det på något annat sätt än att jag var svag. Det handlar om val.
"If you don't stand for something, you'll fall for anything."
Allt ni står för & gör, hatar jag. Det innebär inte att jag hatar er. Bara att era handlingar får mig att må illa. Det finns säkert saker jag gör med som får er att tänka likadant. När jag läste igenom min dagbok skämdes jag så innerligt mycket för hur jag varit. Samtidigt kan jag skratta mig lycklig för att jag nu insett vad som är bättre.
måndag 10 januari 2011
This is the uncut version of life.

Idag börjar skolan igen, jag är verkligen inte alls taggad. Det ska dock bli asroligt att få träffa min älskvärda grupp 6 igen! Det är den enda niten med att ha blivit gravid, att jag inte kommer gå med dem resten av de 3 år som behövs för att klara utbildningen. (Om jag ens kommer gå klart hela?)
För övrigt måste jag skryta om hur himla tuff jag känner mig när jag sätter i mina linser! Känns annorlunda, men det är ju det som är meningen. Eller ? Nu måste jag iväg i alla fall!
lördag 8 januari 2011
Sweet words that I want to give you.
Svårt att andas, kommer inte ut.
Skit.
Förbaskat.
Varför ska jag vara bestraffad med dumhet?
Du är så jäkla elak, Hanna.
Fuck you.
Skit.
Förbaskat.
Varför ska jag vara bestraffad med dumhet?
Du är så jäkla elak, Hanna.
Fuck you.
onsdag 5 januari 2011
I could really use a wish right now...

Dröm det, hitta det, lev det.
Med enbart min fantasi kan jag inte ens bygga något så vackert som dig & tro mig när jag säger att min verkstad är stor.
Från pojken som jag tyckte verkade nördig men snäll har du blivit min viktigaste ljusstråle. För varje dag förstår jag dig mer & mer även om vi hamnar i små gräl. Om jag ska jämföra då med nu kan jag bara se på det positivt eftersom vi båda utvecklats så otroligt mycket. Innan kunde vi bråka över ingenting & jag blev förbannad på minsta lilla grej. Idag är det annorlunda för jag vet vilka strängar jag ska spela på. Du är musiker & du har nog redan från början kunnat läsa av mina melodier. Det känns som jag utvecklats mer & blivit en bättre livskamrat för dig.
Nu ska vi ha barn ihop, långt ifrån planerat egentligen. Jag hade velat vänta men varje gång du ler åt mig så känns det inte som att detta kommer bli något problem. Jag tror detta för oss närmare varann & jag blir mer säker för varje dag som går att vi kommer klara av det här, även om det kommer bli jobbigt som fan. Min Gud, du & min familj är de enda som jag känner stöd ifrån. Från äldre & erfarna får jag höra hur många det är som säger att hela grejen är så stor & hur coolt det är. Att de ställer upp för en om det behövs men när det väl kommer till krita så går de sin väg. Det återstår att se, jag tror jag kommer tappa kontakten med ganska många men jag hoppas att de som jag bryr mig om finns kvar. Annars har jag min kärna.
Jag vill inte framstå som varken bättre eller mer vuxen än någon annan bara för att jag ska få barn. Jag är frustrerad & riktigt rädd över hur allt kommer att bli, livrädd. Jag tycker det är jobbigt nog att ta ansvar för mig själv & nu ska jag ta hand om ett nytt litet liv. Det är ansvar & såklart det är vuxet, men jag hatar att framstå som att jag är så jävla duktig. Jag är bara rädd.
Viktor, min bästa vän, min älskare & min andra bättre sida. Jag är kanske gammalmodig & folk kanske anser att mina åsikter är värdelösa eftersom att det är många som tror att inga håller livet ut. Jag lovar dig att jag skall göra allt i min makt för att vi ska hålla livet ut. Jag skulle kunna falla ner på knä vilken sekund som helst för att be dig gifta dig med mig. Min ekonomi är inte den bästa så det får bli utan den där feta ringen isåfall. I helhet så älskar jag dig mer än något som existerat. Jag har fallit så djupt in i dig att det känns som att vi blivit en. Som att när du är borta så är det någonting som fattas hos mig. Jag skall göra allt i min makt för att vi ska åldras ihop & jag ska hoppa över vartenda jävla hinder som behövs för att jag ska kunna få vara med dig. Livet är så mycket fetare när du är i det!
Jag älskar dig.
lördag 1 januari 2011
Would you take the place of this man ? Would you take the nails from his hands ?
Idag har jag ont i magen.
Ikväll ska vi till min morbror på fest.
Den 9:e åker jag tillbaka till Växjö, vilket suger. Det var allt!
Ikväll ska vi till min morbror på fest.
Den 9:e åker jag tillbaka till Växjö, vilket suger. Det var allt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)