It's never to late to get back up.

Idag har jag haft problem med att andas. Det började på eftermiddan & det blir svårt att beskriva känslan. Det är som om jag bär på en stor tung sten mellan brösten samtidigt som det känns som ett svart hål som äter upp alla mina andra inre organ. När jag skriver i detta nu gör det förbaskat ont & jag fattar inte vad det beror på.
Antar att det kanske har att göra med att jag är sjuk som ett as & att min pojkvän befinner sig på andra sidan jordklotet just nu.

Maker of heaven, giver of life
You are my strength, my song in the night
My refuge, my shelter
Now and forevermore
My help comes from the Lord

Imorgon är det nyår & jag skulle egentligen hjälp pappa i kyrkan. Jag är ganska besviken för att jag är såpass sjuk som jag är samtidigt som jag på något sätt är lättad. Jag skäms. Jag vet inte varför men jag är rädd på något sätt att sätta foten i kyrkan. Jag är ledsen för jag vet att Irre skulle dit & det hade vart kul att träffa henne. Kul att få träffa andra kristna med för den delen. Det finns så mycket som jag vill prata om & så mycket att diskutera men jag har ingen att göra det med bara.
Jag vill ha mer av Gud.
Jag vill kunna göra mer i hans namn.
Jag vill bli ett bättre tjänare till Gud.

När jag känner att han finns här så finns det inget bättre känsla.
Det finns alltid saker att be för & vi kanske glömmer de saker som man kan tacka för, det vet jag att jag gör allt för ofta.
Tack Gud, för hur långt ifrån dig jag än försöker springa så räcker du alltid din hand till mig när jag vänder mig om.

Jesus, Your love has no bound.

Alltså åh! Pappa har en sån himla bra cd som han brukar spela men har inte hört den på några dagar. Det är massa blandat kristen musik som bara är så jädra badass! Funderar på att kapa den imorgon när jag & Viktor ska brumma till Gekås imorgon.

Var på UH ikväll med Kira & Viktor. Så ovärt att jag nästan avled, ljudet var sämst & banden var inget att hänga i granen. Man hörde ingenting av vad de faktiskt sjöng eller deras röster over-all. Dånandet från gitarrerna tog över & det var bara en trög smet. Nej usch & blä för bortkastad tid såatteh... Jag tvingade Viktor till att köra hem mig.

När jag kom hem så fick jag höra Tim "Jag har öppnat Paradis asken nu Hanna, men man får inte ta från det undre lagret!" (Jag har tjatat på han sen julafton att han ska öppna den.) Så jag fick nallat åt mig de godaste pralinerna & slå på stort med ett litet glas julmust.

Såatteh... Beställde precis två prylar via internet också som jag spanat in aslänge. Det var ju rea nu så det var lika bra att passa på. Kommer klänga på brevlådan för jag är så himla taggad på deras ankomst!

They're forcing my actions upon my deathbox.

Jag VS Soc.
Okej, min första kontakt ever med socialen gick ju åt helvete. Jag har aldrig förstått folk som klagat på dem tidigare eftersom jag aldrig har varit i behov av dem tidigare. Så omänskliga kan de väl ändå inte vara, jag menar de är ju till för att hjälpa de svaga i samhället, eller hur är det egentligen ?

Jag fick inte lov att träffa någon eller bestämma möte för att prata med någon eftersom mitt problem inte var ett "fall" än. Jag är i princip tvungen att vara på gatan innan de kan tänka sig ta sig an mig som ett fall. Jag förklarade klart & tydligt hur det stod till & att jag inte har någonstans att bo i slutet av april när jag ska föda.
Jag är alltså tvungen att VÄNTA till sista minuten innan de hjälper mig, vad fan ?

Jag ser ett problem.
Det kommer bli ett problem.
Problemet närmar sig.
Men vad gör dom ?
Dom väntar tills skiten väl kommer inträffa & jag är hemlös. Jävla as!

(Alltså mina föräldrar skulle såklart aldrig lämna mitt om allt går åt helvete, men om jag inte hade haft såpass bra föräldrar som jag faktiskt har, vad hade hänt då ? Fucktards.

Såatteh... Nu hatar jag med soc.

Truth has a motive regardless of what you want.

Nog nu.
Jag tänker inte punga in massa svordomar om hur förbannad/ledsen/besviken jag är på er.
Man tror man känner folk men ack vad det kan slå slint & så fel man kan ha!

Jag lägger ner er allihopa i min låda fulla av minnen, underbara sådana!
Men varför envisas alla man tror man känner till att bli elaka/konstiga ?

Jag tänker inte spendera tid vid telefonen för er skull längre.

Make my face, make my day!

Såatteh...
Jag gjorde mig & min loverboy i manga form ~ Vet inte riktigt om den var anpassad för killar eftersom alla drag var ganska feminina. Tur då att han har brud-aktiga drag. Hursomhelst, ganska likt blev det ändå! <3

When we don't fight.

Ensam.
Trött.

Det är okej för andra, men när jag gör samma sak så blir det ett helvete.
Jag blir inte försvarad.
Ingen som står upp för mig.
Jag känner mig ensam.
Vilket jag inte borde göra just nu när det redan finns ångest över så mycket annat.
Äckel...

Men varför då ?
För det är väl alltid bäst att stå upp för sig själv, du kan inte räkna med att någon annan ska göra det åt dig. Så jag får väl bara börja inse det, eller något.
När man inte orkar stå upp för sig själv då ?
Då blir man trampad på tydligen, så är det & det finns kanske inte något man kan göra åt saken. Orkar man inte så orkar man inte.

Bea har ringt & skickat sms i helgen & gjort mig glad.
Kira har vart här & vi har haft jättekul ihop. Synd bara att vi aldrig fick fotat någonting som vi tänkte för vädret var inte som vi ville.
Nu ska jag tvätta ögonen.

Rule #67483 Don't mess with the truth.

Nu är jag på humör för att lämna ut hissar & dissar! Så nu kör vi en kort liten lista om vad som hänger & andas över min axel. (Som för övrigt är trasig ?)

Vi börjar med hissa!
1. Frondas nya platta! Den tog mig med storm & är bara rätt igenom brutal & bra nått så in i bänken! Ha väl tidigare tyckt att de haft en bra låten men här var det mycket som lät bra.

2. Vänner, Bea som alltid får en att känna sig omtyckt. Hon ringer ofta & jag mår alltid bra av att höra hennes röst. Kira som har börjat kämpa för våran vänskap vilket känns skönt. Åsa, för det behövs inte säga någonting, hon lär mig häftiga uttryck & låter mig leka med hennes marsvin + att hon är riktigt bra att vända sig till om man har problem i plugget!

3. Eminem, han behöver få skjutas lite högre upp ännu en gång. Hans verk är mästerverk & låten Love the way you lie kan jag lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna.

4. Paradis askar. Vad vore juletiderna utan dem ? De bara ökar på julkänslan till en perfekt gräns!

Kan inte komma på så mycket mer just nu så jag kastar in några dissar för jag har såhär brutalt tråkigt när jag väntar på Viktor & Ludde. Vi ska spendera kvällen med att spela TP.

DISS!

1. SNÖN. För du kan inte bli av med den. Den är ÖVERALLT & om den inte är överallt så finns det is eller bajs där snön inte har valt att placera sig. Kan man blunda, ignorera den ? Nej, detta är fortfarande fullt ut omöjligt!

2. Zon. Den har inte hjälpt mig speciellt mycket, min axel är i princip helt krossad & det gör ont att öppna kylskåpet samt att hälla upp mjölk i glaset. Kanske egentligen borde tillägna denna dissen till min egna axel men det känns bättre att skylla på något annat.

3. Kerrigans gnäll. Jag älskar denna hund som fanken men nu går hon mig på nerverna. Om man tar ett bad får hon spadet eftersom att hon inte får vara med. Hon låter (allvarligt talat) som en dörr som vägrar slutar gnissla & protesterar som fan. "OLJA MIG, BARA GÖR NÅGOT MED MIG!" För er som vet har Kerrigan väldigt konstiga & annorlunda läten. Nu på något sätt lyckas hon kombinera allihop & det spelar ingen roll att jag ber henne hålla truten för hon bara gnisslar vidare...

OVER AND OUT!

Tenta.

Om bara några minuter ska jag öppna min tenta & sedan har jag 48 timmar på mig att göra klart den. Jag har laddat upp med... i princip ingenting. Två tomma yoghurt burkar om det ens räknas. Jag menar hur svårt kan det vara att göra en tenta på så lång tid ? Så jag ska sitta klistrad som framför skärmen idag & få klart den för jag orkar inte ha den hängandes över mig som ett sura sockar.


För övrigt börjar det synas nu även när jag har tjocktröjor på mig att jag är på tjocken. Vissa kanske antar nog bara att jag är fet om man faktiskt inte känner mig. Men resten, you know the story. Nu när jag väl är hemma är hon mycket lugnare, kanske för att jag kan röra mig mer än vad jag kan i den gaskammaren jag annars bor i. Men att känna sparkar är något av det ballaste jag upplevt! Ibland är det så det killas så jag börjar garva, eller så tycker jag bara att det är så himla coolt så att jag ler oavbrutet.

Det är riktigt skönt att vara hemma & kommer inte åka tillbaka till Växjö förens den 9:e januari om allting går som planerat. Har min första lektion igen den 10:e som jag egentligen inte vill gå på. Men det är inget att tänka på nu! För nu är det jul & när som helst nu ska pappa dra igång med julstädning of d00m. Han har fått mycket bättre musik smak så nu kan även jag stå ut med att vistas utanför rummet utan att behöva lyssna på Carolas Jul i Betlehem eller whatever.

Tänkte precis lite mer på julens mening. För mig innebär det gemenskap & att alla i släkten samlas osv. Men det som jag borde ha i grundtanke har försvunnit vilket jag inte kan göra något åt förutom att tänka på det mer. Eftersom att julen faktiskt var den tid då Jesus föddes. Jag har mycket att vara tacksam över & mycket att klaga över. Men jag tror egentligen att budskapet med julen kan slå ut det mesta.

Nej tillbaka till plugg, nu öppnar jag tentan!

A knight in shining armor or a fucking rockstar ?

Själv, utan tvekan hade jag valt en riddare. Viktor har börjat kalla mig för "Riddar Hannuh" eftersom jag lyssnar konstant på Eluveitie.

Sångaren i bandet ser ut som fagballs men det är helt okej eftersom att deras musik väger upp deras fula trynen. Bandet är ifrån Schweiz och bildades 2002 av sångaren Chrigel Glanzmann. De spelar vad man kallar melodisk death-metal inspirerat pagan/folk-metal. Eller något i den stilen i alla fall.

Nog om det bästa bandet på ett tag & mer om mig. Jag börjar bli fet som en boll (anser jag själv.) Julen är snart här & jag känner inte alls att den är speciellt avslappnande i år. Med humörsvängningar hit & dit är jag rädd att ta död på julens anda & riva sönder mina värdefulla litteratur böcker för att jag kan bli så förbannad. Skolan travar sig på långsamt samtidigt som det känns att det inte alls finns tid för att plugga eller slå sig till ro. Vi har mycket att göra över julen & jag är rädd för att jag kommer stressa anus av mig. Inte tillfredsställande.

Ska hem nu över helgen & göra min första hemtenta som jag får 48 timmar på mig att göra. Tänkte gå upp tidigt på fredag morgon & spendera hela dagen som ett cp framför datorn & få klart skiten inom loppet av några timmar. Tänkte även ringa Åsa då jag fastnar & ser om hon kommer fram till något bra så jag kan tatta av hennes kunskaper.

Inte nog med det så ska Kira sova över hos mig. Hon hörde av sig & frågade om vi skulle vara så som brudar brukar vara. Så nu har jag lovat henne att vi ska ses så om allt går vägen så är det så min helg kommer se ut. Jag kommer även tvinga Bea att vid något tillfälle vara med mig annars kommer jag slå ihjäl henne eftersom jag saknar henne.
LÄS DET IGEN BEA, JAG SLÅR IHJÄL DIG! Om du inte är med mig.

Nu ska jag leka riddare, baka negerbollar & fortsätta läsa om vetenskapsteori.

Butt leather ?

I en månad har jag tänkt "dåliga" saker för så fort jag öppnar käften blir det en kaktus & den som står närmast blir grillspett.

Dålig dag, tråkig dag. Det enda som faktiskt var bra med dagen var att pölsa sig fram igenom snön (som fortfarande är lika jävla omöjliga att ignorera) & för att slutligen hamna hos min granne. (Ca 20 meter ifrån mig.) Där jag tattade ett kuvert & ett glas cola. Fick även ett hett tips från henne om en film som hette Mega kuksugar Shark eller whatever. Det var en scen som var så jävla rolig så jag höll på att bajsa ner mig...
Nej men allvarligt, den scenen var så rolig så jag fick ont i magen för jag skrattade så mycket.

Varför är fransmän så jävla höga & fullt ut cp skadade ? Varför låter det som att de konstant har kuk i munnen blandat med fikon ?
Sen varför heter man såna jävla löjliga namn på helgon ? Varför kan man inte bara heta "Gay-Einar" eller "RumpfixarBjarne" ?

Okej, det är inte så jävla kul att vara gravid eller bli fet. Idag slängde jag allt onyttigt jag hade i soptunnan för jag har sån jävla ångest. Är jag fet/överviktig ? NEEEEEEJ. Bara att jag har tampats med ätstörningar sen jag var 15 & jag vet inte själv om de riktigt har släppt än. Jag vill inte bli efter graviditeten men det blir man. ALLA blir det & det går liksom inte att ändra på för sån är naturen. Jag är förbannad som ett fittluder & klockan är 02.47 & vid den här tiden borde jag sova.

"Åhh du är så fin som du är, det försvinner." MEN JAAAAAAAAAAAAAAAAA.
Det gör väl kanske det förr eller senare om man tränar som ett jävla cp men jag är inte bra på det, jag är rent ut sagt en lat jävla kamel som antagligen borde röka hasch för jag är så tard när det kommer till träning. Grejen är inte heller den att jag kan trösta mig med att "det kanske försvinner om du tränar" Grejen är den att man får ren jävla ångest för varje litet kilo & för varje gång man kollar sig i spegeln. Något några av er aldrig kommer att kunna fatta, ni kommer inta fatta att JAG känner så för ni kommer vara full upptagna med att kasta positiv skit på mig som inte hjälper.
"Du är fin som du är."
MEEEEN, säg det till någon som bryr sig! (Okej, alla blir glada av komplimanger även om jag inte har lust att erkänna det just nu.)

I'll never play the game this world calls "Life"

Jag gav aldrig upp dig när du försvann.

Här, ta allt utav mig för det är mig jag kan ge. Jag blottar mina kort för er så ge fan i att slå på mina fingrar eller försöker övertala mig om hur jag känner eller att det jag tror på är fel.
Jag kanske är långt ifrån sund men jag är inte rädd för att raseras. För jag har något som består även om det för er faller eller enbart ger sår.

Det spelar ingen roll att jag flyttat för ingen verkar ha velat knyta med mig så hårt att man känner pulsen. Bea är nog den enda som orkat kämpa tillbaka, men kan man begära det ? Att man ska hitta vänner som ska kunna slåss för dig ? Allting har förändrats sen man var liten & vänner hittar man inte lika lätt som innan. Det känns som jag ligger ner på marken & konstant blir slagen. Jag hade hellre känt mig ensam istället för att ta alla dessa slag. Tomma ord, ignorerad & bortglömd.

Jag ger aldrig upp mina vänner, de bara väljer att klippa bort mig eftersom jag kanske inte alltid svingar mitt svärd rätt. Jag slåss inte på de sättet som de önskar. Men innerst inne ger jag aldrig upp & alla finns kvar i mina böner - för Gud kan i alla fall höra mig.
Jag saknar det, att någon ringer mig. Skickar sms till mig & vill träffa MIG. Inte bara ha mig som sidekick för man senare ska göra något annat & kanske hinner med en timme med mig. Jag kanske är översocial, jag älskar att ha människor omkring mig. Hur kan vänskap bara brinna ut sådär ?

Jag förstår inte vad jag gör för fel. Är det för jag är kristen ?
För att jag blivit gravid ? För att jag flyttat ? För att jag berättar ärligt vad jag tycker om ditt problem ? För att jag har pojkvän ? För att min syn alkohol blir "sämre" ?

Mitt hjärta sitter i halsen & att känna det slå kväver mig.
Jag tror på att om man har Gud så har jag allt - men vill han att jag ska känna såhär ? Ni kanske inte kan läsa igenom min logik, men den Gud jag älskar vill att man ska vara lycklig.

Här, ta alla mina kort för jag har blottat dom & sånt här spel har jag aldrig varit bra på.
För mig är ju vänskap något som består.
Vad fan gör jag för fel ?

Welcome home.

Så i förrgår skrev jag om hur jag längtade efter att babyn skulle sparka. När jag skulle gå & lägga mig så la jag handen på magen & kände det! Sedan på morgonen efteråt var hon helt vild & sparkade (eller vad hon nu gjorde) hela morgonen det var hur mysigt som helst! Seriöst, jag tror hon kommer bli helt galen för hon rullar runt/rör sig som en galning där inne. Jag blir så himla taggad på förlossningen... alltså inte smärtan, mest bara att få hålla i henne...

Så.. Viktor åkte hem idag & jag känner mig helt förkrossad! (Därav den kåta bilden.) Hela graviditeten kan göra att man överdriver saker sjukligt mycket. Om jag inte hade varit gravid hade jag kanske tänkt att det hade varit skönt att få lite tid för mig själv. Men nu känner man sig helt övergiven samtidigt som det känns som jag kvävs i den här fyrkantiga lägenheten. Vill allvarligt talat bara spränga den i bitar & slita ut handtagen för att de är så jäkla skadade.
Jag längtar tills Viktor kommer tillbaka så jag bara kan kasta mig runt honom & inte släppa honom! Jag är väl sådär löjligt kär & jag tror verkligen att vi kommer hålla tills livet rusat ur oss. Vi kommer dela samma grav, det är så jag känner i alla fall. Saknar redan ihjäl mig men han har inte vart borta så himla länge. Well, well. Nu ska jag titta mer på Top Model & försöka somna.

17 hours of playtime.

Efter bara en eller kanske två dagar utan att ha skrivit så känner jag att det börjar bli dags igen! Jag hade en plan att skriva varje dag men den iden gick ganska käpprätt åt helfwete. Så för ett par månader sen köpte jag ett spel, testade det men fattade i princip inget. Orkade inte heller försöka lära mig det så jag la ner det. Nu för några dagar sedan fick jag syn på det bland alla andra spel & gav det ny chans. Nu har jag spelat som en dåre för det är så jäkla roligt & för att jag läst igenom allting & fattar hur det nu ska spelas.


Dynasty Warriors - Strikeforce heter spelet som jag spenderar mycket tid på. På bilden ovan visas mina 2 favorit karaktärer. Den första Zhou Yu som är killen (för er som inte är haj på japanska namn,) Han är over the top & bäst i princip allt han gör. Han är mycket ung & får ofta komplimanger för sitt sexiga utseende. (Det säger de faktiskt i spelet.) Den andra heter Xiao Qiao som är Zhou Yus fru. Det var kärlek ganska direkt & de gånger man få se dem ihop under de tidigare spelen & detta så är de riktigt bedårande emot varann.

Så det var det nya, att jag helt enkelt rockar loss på detta gudomliga spel. Sen nu har jag kommit så jag är i v.20 om jag håller räkningen korrekt. har läst & hört att man redan nu kan eventuellt känna små rörelser ? Känns dock som en nit eftersom jag tror bara det är min mage som kurrar eller att jag inte mår bra bara, hahah. Jag ser verkligen fram emot då jag verkligen kommer känna sparkar & då jag själv känner helt att det just är sparkar. Nu ska jag återgå till att spela!