Men jag publicerade precis ett inlägg & här ska jag kladda ur mig något som tyngt mig ett tag.
Jag saknar dig kan jag väl börja med. Jag vet inte ens vilket hem du ligger på, om du ens gör det för man får aldrig veta så mycket när man frågar. Jag undrar hur du har det & jag skulle vilja ringa dig & berätta saker för dig. Om jag visste vart du befann dig skulle jag vilja åka & besöka dig men jag hade säkerligen inte vågat. I hela ditt liv har du bara slagits & det sista jag vill är att tynga dig mer.
Jag har burit på sådan vrede & du har gjort mig besviken så många gånger för jag har alltid hoppats. Trots alla år vet jag inte om du står kvar på samma plats eller om ens någonting är bättre. För alkohol & tabletter är det enda som verkar kunna trösta dig. Men det kan inte rädda dig & det vet jag att du vet om.
Jag har blivit visare, insett mer.
Det är ingen annan än du själv som kan ta steget & det tror jag du vet själv.
Jag önskar vi kunde trolla dig ur skiten. Jag saknar dig.
Nu står du där på gatan
Sargad av tiden
Huden är grå
Din hållning förvriden
Vill säga nånting men jag kan inte tänka klart
Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar