See you again. ~

Bara en dag kvar tills pappa kommer & hämtar mig! Har varit ensam här i två veckor nu, mer tror jag till & med.
Anyways!
Den tiden jag varit vaken idag har jag inte kunnat tänka på bra idéer till då jag ska gifta mig. (Störtlöjligt kanske.) Men när man är tjej så är det lätt att drömma sig iväg. Nej, jag skrämmer inte iväg min pojkvän genom att skriva sånt här. Kom på en låt som är så himla uppenbar är "våran" eller "mig till han" låt kanske. För övrigt när jag pratade med Bea för ett tag sen så frågade jag henne om hon skulle vilja vara brudtärna, haha. Det sa hon att hon kunde, yeah.

Jag & Viktor har faktiskt snackat en del om att gänga oss men vi har varken bestämt datum eller förlovat oss. Det känns jättefint att bara kunna ha pratat om det utan att boka in något. En till grej som är askul är att Viktor med har massa idéer. Jag trodde att det skulle vara som vanligt att tjejen fixar till allt men Viktor har kommit med asmånga urgulliga idéer!

Shit, meningslöst inlägg ? Haha.
Nu är jag i v.29 & nu är det inte så himla lång tid kvar! På ett sätt hoppas jag att jag föder lite tidigare än beräknat för jag är så himla uppspelt, vill inte vänta fram tills den 2 maj. När det kommer till framtiden gäller det att inte räkna allt för långt fram, men att slå en tanke åt det hållet är ingen fara. Jag vägrar bli en av de där kvinnorna som ska jaga efter en karriär & slänga in barnet på dagis så fort som möjligt. Jag är ganska anti-dagis eftersom jag anser att det är viktigt med att man får en ordentlig anknytning till sitt barn.
Jag är 100% säker på att anledningen till att jag & mina föräldrar har en sådan bra relation idag är för att mamma var hemma med mig & Tim. Jag lever hellre ett fattigt liv med en hel familj än rikt med trasiga band.

När jag växte upp hade vi i princip inte mycket alls. Pappa slet som ett djur medans mamma tog hand om mig & Tim. Jag hade inte kunnat varit tacksammare. Ändå kände jag alltid att pappa fanns i närheten även om han jobbade mycket. Vi hade inte alls mycket men vi hade utan tvekan en underbar (& skadad) släkt som alltid stöttade oss. Som grund hade vi Gud. Vi kanske inte var populärast eller rikast men vi hade det vi behövde för att klara oss & det var Gud. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för hur otroligt visa föräldrar jag har & jag önskar att jag kommer lyckas bra när jag följer i dem i deras fotspår.